Mitt i livet hittade jag äntligen passionen och allt föll på plats.

Min uppväxt i en kärnfamilj var trygg och odramatisk. Redan i lågstadiet drömde jag om att bli författare och skickade in en berättelse till Kamratposten. Där fick jag mitt första refuseringsbrev och det skulle dröja 45 år till nästa.

Känslan av att jag inte passar in eller hör hemma har förföljt mig genom livet. Boenden, jobb, yrken och förhållanden fick det att krypa i kroppen efter ett tag. Som om jag var på fel ställe och någon påverkade mig att söka vidare, gav små knuffar i en annan riktning.

Molnen skingrade så att stjärnorna äntligen visade sig. Titta i backspegeln har inte varit något för mig förrän nu. Vägen har varit fullproppad med erfarenheter och vägledning som jag behövde, även om det var tufft precis då. Känslorna är min guide i livets djungel. De brukar sällan ha fel.

Med en härlig familj, vänner och nyutgiven bok känns livet helt underbart. Nästa mål är att kunna skriva på heltid. Jag har alltid velat ha ett fritt oberoende arbete. En sista barndomsdröm som ska gå i uppfyllelse. Låt den magiska resan börja.